Så va det en sån dag idag igen. 

Vaknade med huvudvärk värre än de andra dagarna den här veckan. Började lipa för att jag fick en bild skickad på facebook på min lillasyster i hennes balklänning. Inser mer och mer att allt kommer hända under samma vecka. Olivias bal, min 20 årsdag och hennes student. 

Jag har tänkt på vad jag vill göra med min framtid mer än någonsin den senaste tiden. Men hur lätt är det när man inte har en blekaste aning om vad man vill göra och kommer man fram till något är det inget bra i slutändan alls. Jag vill åka till massa platser och jag vill jobba och tjäna pengar och jag vill flytta dit och göra det och det. Jag fick höra av mina värdbarn igår när vi satt och åt frukost att de inte vill att jag ska åka hem och att de vill att jag förlänger ett extra år. Mina söta småkillar.

Men vad vill jag själv egentligen? Funderar på saker som får mig att må bra och saker som är realistiska att göra. Kommer fram till att det inte alltid är värt att ta den lättaste vägen och att man måste våga göra saker ensam och följa sina drömmar. Att vara stark och vara ensam är något som sätts på prov som en Au pair kan jag lova. Har läst flera kommentarer där man får höra att Au pair livet är enkelt och och att ja men du har ju det så himla bra. Jag har världens bästa jobb men att säga att det är enkelt vore att ljuga. Dagligen sätts känslorna på prov. Man handskas med barn som kan slänga ur sig kommenterar som man inte ska ta personligt men som ändå finns kvar någonstans där inne. Man ser bilder hela tiden på ens kompisar och familj i Sverige som är samlade och hittar på saker tillsammans. Kompisar som man har träffat här avslutar sitt år eller väljer att åka hem av andra anledningar. Tankarna går runt hela tiden, blandade är dem. 

För jag är tacksam att jag har mysigaste värdfamiljen och att jag har träffat så många nya vänner och att jag har fått vara med om så mycket och att jag uppskattar allt som händer. 

Men idag är det en sådan dag som man måste få ha ibland. 

 

Sedan vill jag bara säga att jag är så glad att jag kan inspirera andra människor att åka som Au pairer. Blir lika glad varje gång jag får höra att jag gjort det. Med detta vill jag säga att livet här är som en berg och dalbana, lika mycket som i Sverige. Att åka hit är något av det bästa jag gjort och jag ångrar mig inte för en sekund. Om ni har chansen att åka, ta den!

Kärlek till er! ♥