RYTTARELITEN

 
Självklart tillhör jag en av dem som har kollat på succéserien Ryttareliten varje tisdag. För er som inte har följt den kan jag berätta att det handlar om de bästa ryttarna i Sverige både i hoppning och dressyr. Man får följa deras vardag och träning och samt hur de förbereder och presterar på tävlingar runt om i hela världen. Jag tycker att man har fått en så bra inblick i ryttarnas liv, både om hur de är privat men också officiellt.
Något annat jag tycker att SVT gjorde ett väldigt bra jobb med, är att visa hur otroligt mycket arbete det är som ligger bakom den här sporten. För er som inte vet har jag ridit och tävlat hela mitt liv, men valde att lägga det på hyllan ett tag när jag åkte hit. Jag rider absolut inte på någon hög nivå om man jämför med de här ryttarna, men jag vet ändå hur mycket träning och förberedelser det är som ligger bakom. Jag har som de här ryttarna haft en familj som har stöttat och hjälpt mig otroligt mycket, de har bland annat gjort så att jag kan åka över till USA utan några större problem. Men ändå har man många gånger fått höra att "amen vad är ridning för någon sport", "det är överklass" och "det är ju hästen som gör jobbet" vilket gör mig så jäkla frusterad. Självklart behöver man en bra häst för att man ska komma någonstans, likadant som en fotbollsspelare behöver ett bra lag för att kunna spela på en högre nivå. Ryttare och häst är ett lag som samarbetar och jag kan säga er att det är något av det häftigaste som finns att få ett 700 kilos djur att göra som man vill.
Genom den här serien tror jag att många har fått upp ögonen för ridsporten och insett hur många timmar om dagen man sliter och hur mycket energi man lägger ner på de här djuren. Det är inte en dans på rosor alla gånger och det tär väldigt mycket både fysiskt men framför allt psykiskt. Det är mycket skitsnack bakom ryggen och man har inte så mycket val än att hålla huvudet högt för att inte börja tvivla på sig själv. Det är inte ofta man får bekräftelse om hur bra man har gjort ifrån sig, för man blir gång på gång påmind om misstagen man har gjort. Det är så otroligt mycket avundsjuka bakom framgången i ridsporten (och i andra sporter med). Det har funnits personer i min omgivning som har tagit så mycket energi ifrån mig genom att alltid ge mig kritik, men aldrig komplimanger. Och det är jobbigt och tänka att man aldrig duger, för alla behöver höra att de är bra ibland. De här människorna är inte värda varken eran energi eller tid. 
 
Genom att säga detta hoppas jag att alla, även ni som inte är hästmänniskor, tar er tiden och kollar på dessa 6 avsnitt. De finns på SVTplay och är så värda att se. Jag vill också säga att det är inte så svårt och ge ett leénde och säga något snällt till någon lite då och då. Jag kan lova er att ni kommer att göra den personens dag, och även eran egna också!
 
Ni är några som har undrat om min blogg som jag hade innan jag flyttade hit, och de hittar ni HÄR.

Kommentarer
Sofie säger:

Så himla bra skrivit. Jag har själv ridit sen jag var 4år men fick sluta 3år sen p.g.a att jag inte längre hade tid och fick prioritera annat. Har aldrig haft egen häst eller linandet men alltid haft stor respekt för hästmänniskor. För det är som du skriver. Folk tycker det är en fjollsport (om de ens kallar det sport) och säger att hästen gör allt jobb. Då har de nog aldrig själva suttit på en häst. Tyvärr tror jag det förekommer mycket avundsjuka inom ridsporten och därför vill man kanske inte ge positiv kritik.. Vilket är hemskt. Men jag ska verkligen ta mig tid och kolla avsnitten! Har helt missat dem. :) hoppas du har en bra dag!

2014-04-16 | 13:46:50
Bloggadress: http://sofiejohanna.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback