Ger er lite mobilbilder från dagen nu innan jag lägger mig. Det har varit en jäkligt lång dag men också väldigt roligt! Imorgon ska vi upp tidigt för att möta upp hela gänget downtown och njuta av våren som äntligen har kommit hit. Vi hörs! 

xx

En kväll som så många andra. Sitter på Starbucks med en grande darkroast kaffe bredvid mig och skriver på min åttonde uppsats för den här terminen. Skriver om något personligt, vilket gör att glöden över tangenterna flödar. Att få skriva mina tankar och känslor i ord är något som alltid har varit lättare än att tala om det. Att få skriva det i texter, lämna ut sina känslor i ord. Jag ser främmande folk och undrar hur deras liv ser ut. Ett par mittemot mig som är sådär fint nykära. Tjejen sitter och pillar i håret och småler medans mannen visar henne något på mobilen. En medelålders man som sitter likadant som jag. Med en dator framför sig och en hög med papper som ska arbetas igenom bredvid. Det är även två gamla män här inne och undrar vad deras historia är. Vad de har gjort i sina liv. Hur de har gjort med tiden de fått. De dricker kaffe och diskuterar på ett språk jag inte förstår. Jag undrar vad de pratar om. 

Utanför vräker regnet ner och i mina hörlurar spelas musik som får mig att känna lite mer. Som får mig att tänka tillbaka på sommaren då vi dansade i leran på någon festival, då jag vann en tävling, då vi sjunger högt i bilen. 

Jag tänker på hur mycket jag har varit med om i mitt 19 åriga liv. Hur mycket mer jag vill göra med mitt liv. Jag vill fulla mina dagar med saker jag tycker om och med saker som gör med lycklig och levande. Jag vill resa till platser jag aldrig har varit, umgås med människor som får mig att må bra och göra saker som får adrenalinet att pumpa. Jag vill aldrig mer känna att jag inte räcker till, aldrig mer få höra att nej det duger inte och aldrig mer säga aldrig. Det är nog något med det som gör att jag älskar livet. Att man kan forma det man vill göra precis till det man vill, men också att det något där som gör att man aldrig vet vad som kommer att hända. Ödet. 

 

Regnet vräker ner och slår mot rutan. Klockan slår 21.12 och jag har precis druckit ut det sista av mitt kaffe ur den klassiska Starbucks koppen som klär de flesta bilderna på inspirationssidor. Att jag dricker kaffe på kvällen är något jag har fått av mina föräldrar. Att det på något sätt lugnar ner mig. Paret sitter och diskuterar något nu, likaså männen med deras ivriga handgester. Mannen med datorn gick för en liten stund sedan. Jag ska fortsätta att skriva på min uppsats och lämna ut mina tankar som snurrar runt i huvudet i ord. För att skriva ner känslor är så mycket lättare än att visa dem. 

 

 

 

Imorse vaknade jag utvilad och känner att jag verkligen behövde det. Ska start dra till Starbucks för att plugga lite (läs massvis).

Har spenderat hela förmiddagen med min värdfamilj. Är så lyckligt lottad att ha dem. Att ha en bra värdfamilj betyder allt när man flyttar så längt ifrån sin egna. Vi har iallafall planerat sommaren lite och gud vad mycket roligt jag har att se fram emot! 

Tänkte bara kika in och säga att jag lever. I måndags kom våren hit vilket var så underbart! Har försökt att hålla mig ute så mycket som möjligt och njuta till max. Har även hunnit med jobb, skola och gym. Hoppas bara att inte kylan kommer tillbaka nu, tycker vi Chicagobor är så värda sommar och sol nu! 

Igår gick jag och Sofia till Tre kronor för lite brunch. Älskar deras omeletter! 

Igår kväll hängde jag hos Linnea hela kvällen. Vi hade hade laddat upp med godis, cola, pizza och filmer. Vi kollade bland annat på Jills veranda med Kristian Gidlund och herregud vad fint det var. Älskar ju Sugarplum Fairy men har aldrig läst hans blogg innan han hade gått bort. Linnea tipsade mig om att lyssna på hans sommarpodd vilket jag har gjort hela morgonen nu, är helt tagen. Så otroligt stark och klok kille. Efter detta har jag lovat mig själv att uppskatta allting lite mer, le lite mer och leva lite mer. Har ni inte lyssnat på den tycker jag att den är värd 47 minuter av er tid. 

Efter det drog vi hem till till Chrilles lägenhet för att börja festa lite, sedan avslutades kvällen på ett grönklätt dansgolv. 

Såhär såg jag ut innan jag drog till skolan imorse. Det har snöat som bara den under natten så det har varit kaos här nu igen. Längtar till våren nu alltså! 

Skrev mitt prov iallafall och resten av dagen har jag spenderat på gymmet. Nu ska jag kolla på ett avsnitt Glee innan jag börjar jobba! 

 

3:e mars idag. Ett halvår, sex månader, 26 veckor och 182 dagar sedan jag tog mitt pick och pack och lämnade Sverige. Då jag vaknade klockan fem på morgonen med tårar i ögonen för att säga hejdå till dem som står mig närmast. En bilfärd som kändes som en evighet och kramar på flygplatsen som man inte ville slita sig ifrån. Att man tog steget och sa att nej nu får ni gå för jag klarar inte detta annars. För att sedan checka in mina väskor och gå mot gaten och flyget som skulle ta mig till andra sidan jorden. 

Att detta är ett halvår sedan är så obegripligt att förstå. Jag har fått det så bra och gjort så mycket mer än jag någonsin skulle kunna drömma om. Jag har varit på platser som jag inte trodde fanns och jag har träffat människor som kommer vara mina vänner för resten av livet. Men framför allt har jag hittat mig själv. Jag har växt så otroligt mycket som människa och att göra detta har varit det bästa beslutet jag har tagit. Jag är självständig, ansvarstagande och känner att inget är omöjligt. Jag går på college och gör något jag älskar och där jag har en lärare som tror på mig. Jag har vänner som hjälper mig när det är jobbigt och dessutom två familjer som älskar mig. Trodde jag att jag skulle växt till den personen jag är idag dagen jag stod där på Landvetter och tårarna rann? inte en chans. 

Ett halvår, sex månader, 26 veckor och 182 dagar sedan jag lämnade landet lagom för världens bästa stad och jag har blivit en stark person som tror på mig själv. Inget slår det!

Folk frågar mig vad jag ska göra nu. Att nu är det dags och tänka på vad man vill göra när man kommer "hem". Varje gång frågar jag mig själv vad "hemma" är för något. För jag har aldrig känt mig så hemma som här. Men som ett ordspråk säger. "Home is where the heart is" och tror inte det kan finnas något mer passande än det just nu. 

Hejsan! 

Sitter just nu på mitt rum med Kristin och Fanny. Ska snart köra Kristin till tåget medans jag och Fanny ska börja göra oss iordning inför kvällen. Då är det som sagt middag i Hancock Tower med min morbror som fyller 50 år idag! 

Matchen igår var riktigt rolig att se. Att det var snöstorm var en annan femma, haha. Men Blackhawks vann ändå så var gör lite snö och kyla då. ;)