Lite bilder från min mobil och instagram! rebeeccas heter jag där om ni vill följa :)
Har under den här veckan funderat mycket på vad jag ska skriva om här. På min blogg som jag använder som en öppen dagbok där vem som helst kan ta del av mig. Att jag väljer att inte skriva när jag inte är på topp är inte så konstigt för man vet aldrig vem som glädjer sig i det. Men som sagt, detta är min blogg och jag skriver precis vad jag vill.
Dagarna rullar på och man kommer in i en "vardag". Trots det har jag känt mig väldigt tom vilket har resulterat till att jag har känt mig nere. För jag brukar vara hon med ett leende på läpparna och hon som har lätt till ett skratt och hon som har självförtroende. Men, ibland är det helt okej att inte vara just den personen. För vi är inte mer än människor och just därför väljer jag att dela med mig av detta. Jag får hela tiden höra att jag lever ett drömliv här och visst, jag har det så mycket bättre än många andra. Men det betyder inte att jag måste gå med ett leende på läpparna hela dagarna eller skratta åt något jag inte tycker är kul.
Idag var första gången på flera dagar jag inte känt att jag vill lägga mig ner i sängen och gråta så fort jag inte är upptagen. Idag har jag sprungit 5km på nytt rekord, jag har fått ett stipendium och jag har skrattat med mina värdbarn tills jag fått ont i magen. Precis en sådan dag som man uppskattar till max. Och det är något som jag ska börja göra framöver, att uppskatta de där små sakerna de där bra dagarna.
Nu menar jag inte att ni ska känna någon empati för jag vet precis vilka som står vid min sida. Jag vill bara skriva till er som inte har flyttat till andra sidan jorden utan att känna någon, aldrig känt er ensamma eller känt känslan över att vara helt tom. Mitt liv är inte helt felfritt och det delar jag av mig av nu. Och just idag är det bra, och framöver ska det bara bli bättre.
