ONE YEAR

 

För ett år sedan var vi tre några av de mest förväntansfulla ungdomar man kunde se på flygplatserna i Sverige. Vi sa hejdå till våra familjer och la all trygghet bakom oss för ett tag. Vi var nervösa på vad som skulle hända och på allt som vi skulle uppleva.

Ett år senare har jag blivit som systrar med de här två. De jag kan berätta allting för, som jag kan visa både mina bättre och sämre sidor för men som alltid finns där. För ett år sedan visste jag inte att jag skulle få två vänner för livet här.

Idag är det ett år sedan vi lämnade Sverige. Då jag sa att klarar jag ett år så ska jag vara så stolt över mig själv. Och det är jag. Livet här bjuder på så mycket utmaningar som jag för ett år sedan inte trodde jag skulle klara ensam. Men livet här bjuder på så mycket mer. Saker som jag aldrig skulle fått göra om jag stannat hemma på en liten plats där ingenting händer, platser jag aldrig skulle fått se eller vänner jag aldrig hade skapat. 

Igår var jag och Sofia hos Kristin som idag flyttade till Atlanta för att säga hejdå. Vi pratade om hur mycket vi har förändrats på ett år. Hur mycket vi har växt som personer och hur mycket vi har fått vara med om, och framför allt hur tacksamma vi ska vara att vi har hittat varandra. Det var så otroligt jobbigt att säga hejdå och bilresan hem var ett gråtkalas. Men jag vet att vi ses snart igen.

Kristin, som har varit min trygghet enda sedan hon skrev till mig på Facebook den där dagen förra sommaren och sa att vi skulle åka hit samma datum. Som jag bodde hos i Stockholm när vi skulle till Ambassaden, som jag har hängt med majoriteten här och som jag alltid har så otroligt roligt ihop med. Vi har skapat så mycket minnen ihop och vad som än händer vet vi alltid vart vi har varandra och jag är mer än tacksam för att få kalla dig för min vän. 

Sofia, som är en annan version av mig själv. Vi tänker lika, har samma värderingar och som jag kan vara mig själv med i alla lägen. Som jag kan skratta med tills tårarna rinner och som jag nästa stund kan få prata ut om allt det jobbiga. Som bryr sig om alla och har ett hjärta av guld. Att vi träffades på Landvetter för bara ett år sedan känns helt galet då det känns som vi har känt varandra hela våra liv. Nu kör vi våran förlängning tillsammans här i Chicago och jag kunde inte vara gladare än att få göra det med dig! 

Tack så mycket mina underbara tjejer för att ni har gjort mitt år till det bästa i mitt liv och tack för att jag har fått två vänner som jag aldrig vill mista. Nu kör vi 6 vs 9 månader till! 

I love you! ♥

Så otroligt duktig du är på att skriva....du förmedlar verkligen dina känslor och tankar på ett fint sätt.

Du ska vara stolt att du klarat detta år och du kommer att göra det lika bra I fortsättningen också. Jag som också bor utomlands vet att det inte alltid är "en dans på rosor"....men det är då det är så otroligt skönt att ha sådana vänner som du har. Vännerna där hemma är ju också viktiga(minst lika mycket) bara vetskapen om att man har en vän kan ringa någon mitt i natten gör hemlängtasperioderna lite lättare.

stor kram